1. Home

08.02.2018

Välja det perfekta smörjmedlet

Att välja det optimala smörjmedlet för ett fartyg är viktigt framför allt om fartyget trafikerar de extrema klimatzonerna på jorden. Sedan polarkoden trädde i kraft i januari i år i de arktiska regionerna är detta ännu mer aktuellt.

Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) oroar sig över fartygssäkerheten, i synnerhet när det gäller kryssningsfartyg som trafikerar polarområdena där de utsätts för risker som is, långa avstånd och svåra och snabbt växlande väderförhållanden. IMO prioriterar många frågor relaterade till säkerhet och miljöförorening i dessa regioner. Polarkoden handlar framför allt om säkerheten för människoliv till sjöss (Safety Of Life At Sea, SOLAS) och en rad föroreningar som orsakas av fartyg, t.ex. avloppsvatten, sopor, kemikalier och olja. Utsläpp av olja eller oljehaltiga blandningar i havet från alla typer av fartyg är förbjudet.

Enligt rekommendationerna i polarkoden ska fartygsägare överväga användning av miljövänliga smörjmedel. I polarkoden anges också att låga temperaturer kan påverka effektiviteten negativt hos en rad olika komponenter i fartyget, bland andra däcksmaskineri och nödutrustningar.

Till de smörjmedelsbasoljor som generellt anses som miljövänliga – med andra ord Environmentally Acceptable Lubricants (EAL) – hör växtbaserade triglycerider, allmänt kallade vegetabiliska oljor; polyalkylenglykoler (polyglykoler); polyalfaolefiner (PAO) eller syntetiska kolväten (syntetiska mineraloljor) och antingen helt mättade eller omättade syntetiska estrar.

Kritiska delar av kryssnings- och ro-pax-fartygs drivsystem, styrsystem, stabilitet och däcksutrustning förlitar sig på EAL:ernas prestanda när fartygen körs i ekologiskt känsliga vatten. Men hur avgör man vilken typ av basolja man ska välja?

Tillförlitlighet och lång livslängd är resultatet av ett "samarbete" mellan basolja och tillsatser, vilket innebär att operatören bör ta en närmare titt på basoljornas övergripande egenskaper. Triglycerider fungerar dåligt i låga och höga temperaturer, och polyglykoler kan fungera bra vid låga temperaturer även om deras hygroskopi väcker en del frågor vad gäller toxicitet och korrosion av metaller. Eftersom polyglykoler inte är kompatibla med mineraloljor är det dessutom dyrt att konvertera dem till och från mineraloljesmorda system. PAO:er fungerar bra vid låga temperaturer men det krävs viskositetsförbättrare för att tillverka smörjmedel med högre viskositet av dem, t.ex. växellådsoljor. Dessa smörjmedel kan brytas ner under skjuvningsförhållanden i anläggningen.

Då efterlämnas både omättade och mättade estrar. Omättade estrar är känsliga för termisk oxidation vilket leder till polymerisation och högre viskositet. Dessutom kräver omättade estrar (och PAO:er) en frekvent övervakning av viskositeten och erbjuder en relativt kort livslängd, vilket gör att de har höga livscykelkostnader jämfört med de mer stabila och högpresterande helmättade estrarna.

Basoljan måste dessutom kunna lösa upp tillsatsen väl. Under vissa förhållanden uppvisar en del bassmörjmedel dålig löslighet av tillsatserna, vilket leder till att tillsatserna separeras (kristalliseras) och anläggningens prestanda påverkas negativt. I förlängningen kan detta leda till att utrustningen går sönder. Helmättad ester uppvisar en utmärkt löslighet av tillsatserna.

För ägaren av ett passagerarfartyg är smörjmedlet en tillgång för utrustningen – det bör därför väljas med omsorg och skötas ordentligt.

Källa: Cruise and Ferry, hösten 2017
Skapad av: Phil Cumberlidge, affärsutvecklingschef PANOLIN GREENMARINE
Bild: Simon Maennling
Översättning: Translingua

no-img